Doktor Allvetare
Det var en gång en fattig bonde som hette Krabba, som körde ett lass ved till staden med sina två oxar och sålde det till en doktor för två daler. När pengarna räknades upp till honom, råkade det sig så att doktorn satt vid bordet, och när bonden såg hur väl han åt och drack, längtade hans hjärta efter vad han såg, och han hade gärna själv velat vara en doktor. Så han blev stående en stund, och frågade till slut om inte han också kunde bli en doktor. "Javisst ja", sade doktorn, "det är lätt ordnat." "Vad måste jag göra?" frågade bonden. "För det första skaffa dig en ABC-bok av det slag som har en tupp på framsidan; för det andra, sälja din kärra och dina två oxar och skaffa dig några kläder, och vad som annars hör till läkekonsten; för det tredje, låta måla en skylt med orden: 'Jag är Doktor Allvetare', och sätta upp den ovanför din husdörr." Bonden gjorde allt som han hade blivit tillsagd att göra. När han hade doktorerat ett tag, men inte länge, blev en rik och stor herre bestullen på pengar. Då fick han höra om Doktor Allvetare som bodde i en viss by, och som måste veta vad som hade hänt med pengarna. Så herren lät spänna hästarna för sin vagn, åkte ut till byn och frågade Krabba om han var Doktor Allvetare. Ja, det var han, sade han. Då skulle han följa med honom och ta tillbaka de stulna pengarna. "Javisst ja, men Greta, min hustru, måste också följa med." Herren samtyckte, och lät dem båda få plats i vagnen, och de åkte alla iväg tillsammans. När de kom till adelmannens slott, var bordet dukat, och Krabba blev tillsagd att sätta sig ner och äta. "Ja, men min hustru Greta också", sade han, och han satte sig med henne vid bordet. Och när den första tjänaren kom med en rätt utsökt mat, knuffade bonden sin hustru och sade: "Greta, det var den första", med mening att det var tjänaren som förde fram den första rätten. Tjänaren trodde emellertid att han menade att säga: "Det är den första tjuven", och eftersom han verkligen var det, blev han förskräckt och sade till sin kamrat utanför: "Doktorn vet allt: vi kommer att få det besvärligt, han sade att jag var den första." Den andra ville inte gå in alls, men tvingades. Så när han gick in med sin rätt, knuffade bonden sin hustru och sade: "Greta, det är den andra." Denna tjänare blev lika förskräckt, och han kom ut så fort han kunde. Den tredje faren inte bättre, för bonden sade igen: "Greta, det är den tredje." Den fjärde var tvungen att bära in en rätt som var täckt, och herren sade till doktorn att han skulle visa sin skicklighet och gissa vad som fanns under locket. Faktum var att det var krabbor. Doktorn tittade på rätten, hade ingen aning om vad han skulle säga, och ropade: "Åh, stackars Krabba." När herren hörde det, ropade han: "Där ser man! Han vet det; han måste också veta vem som har pengarna!"
Nu såg tjänarna fruktansvärt oroliga ut och gjorde tecken åt doktorn att de önskade att han skulle stiga ut ett ögonblick. När han därför gick ut, erkände alla fyra för honom att de hade stulit pengarna, och sade att de gärna skulle lämna tillbaka dem och ge honom en stor summa dessutom, om han inte angav dem, för om han gjorde det skulle de sättas i fängelse. De ledde honom till platsen där pengarna var gömda. Med detta var doktorn nöjd, och återvände till salen, satte sig vid bordet och sade: "Min herre, nu ska jag söka i min bok var guldet är gömt." Den femte tjänaren hade emellertid krupit in i ugnen för att höra om doktorn visste ännu mer. Men doktorn satt stilla och öppnade sin ABC-bok, bläddrade fram och tillbaka och letade efter tuppen. Eftersom han inte kunde hitta den genast sade han: "Jag vet att du är där, så du kan lika gärna komma ut!" Då trodde karlen i ugnen att doktorn menade honom, och full av skräck hoppade han ut och ropade: "Den mannen vet allt!" Då visade Doktor Allvetare herren var pengarna fanns, men sade inte vem som hade stulit dem, och fick från båda sidor mycket pengar i belöning, och blev en berömd man.
