Gåsen som lade guldägg
Det var en gång en bonde och hans fru som bodde på en liten gård. De arbetade hårt varje dag. De matade hönsen, mjölkade kon och skötte om sin enda vita gås. De hade inte mycket, men de delade allt och drömde om att en dag få det lite lättare.
En morgon gick bonden till gåshuset som vanligt. Gåsen tittade på honom och kacklade mjukt. I halmen låg ett ägg. Det glittrade. Bonden böjde sig ner och lyfte försiktigt upp det. Det var tungt. Det var blankt. Det var av guld!
"Kan det vara sant?" viskade han.
Hans fru kom springande. Hon höll ägget mot ljuset. "Det är verkligen guld!" sa hon med stora ögon.
De gick till staden och lät en guldsmed titta på ägget. Guldsmeden nickade. "Rent guld," sa han och betalade dem många mynt. Bonden och hans fru log. Nu kunde de köpa mjöl, ett par nya skor och ett varmt täcke.
Nästa morgon låg ett nytt guldägg i halmen. Och nästa morgon igen. Varje dag lade gåsen ett guldägg, och varje dag sparade bonden och hans fru några mynt i en liten kista.
De började drömma. "En större lada," sa bonden. "En ny klänning," sa hans fru. De räknade mynt och planerade. Varje kväll stängde de försiktigt kistan och tackade för ännu en bra dag.
Men efter en tid blev väntan svår. "Tänk om det finns massor av guld inuti gåsen," sa frun en kväll. "Om vi får ut allt på en gång, behöver vi aldrig oroa oss igen."
Bonden såg på kistan, på gåshuset och på sin fru. "Det låter frestande," sa han. "Ett ägg om dagen går långsamt. Om allt guldet finns där inne, kan vi bli rika nu."
De viskade och funderade. De tänkte på stora hus, på fina saker och på att slippa arbeta så hårt. Girigheten smög sig in, som en liten skugga i rummet.
Tidigt nästa morgon tog bonden en vass kniv. Gåsen tittade på honom med snälla ögon. "Är du säker?" frågade frun med en darrig röst. "Vi blir så lyckliga," svarade bonden, fast hjärtat slog hårt.
De gjorde det. De öppnade gåsen för att hitta allt guldet på en gång. Men där inne fanns inget guld. Bara det som finns i vilken gås som helst. Gåsen låg stilla. Den kacklade inte mer.
Bonden tappade kniven. Frun satte sig ner och höll händerna för ansiktet. I gåshuset var det tyst. Ingen guldglans. Inga fler ägg till morgonen efter. Den lilla kistan med mynt stod kvar, men den fylldes inte längre.
"Vad har vi gjort?" viskade bonden. "Vi hade något gott, och vi ville ha mer på en gång. Nu har vi förlorat allt."
Frun nickade. "Om vi hade väntat, hade vi fått ett guldägg varje dag. Vi hade kunnat fortsätta leva gott och tryggt."
Så lärde sig bonden och hans fru en svår läxa. Den som vill ha allt på en gång kan förlora allt. Det är bättre att vara tålmodig, tacksam och klok. Och att ta hand om det goda man redan har.
