En fattig skogshuggare höll på att hugga ner ett träd nära kanten av en djup sjö i skogen. Det var sent på dagen och skogshuggaren var trött. Han hade arbetat sedan soluppgången och hans hugg med yxan var inte lika träffsäkra som de varit tidigare under dagen. Således hände det att yxan slant och flög ur händerna och ner i sjön.
Skogshuggaren blev förtvivlad. Yxan var allt han hade för att försörja sig och han hade inte tillräckligt med pengar för att köpa en ny. Men när han stod där med ansiktet i händerna och grät dök plötsligt guden Hermes upp och frågade vad problemet var. Skogshuggaren berättade vad som hade hänt, och genast dök Hermes ner i sjön. När han kom upp igen höll han fram en underbar gyllene yxa.
"Är det din yxa?" frågade Hermes skogshuggaren.
"Nej", svarade den ärliga skogshuggaren, "det är inte min yxa."
Hermes lade den gyllene yxan på stranden och dök ner i sjön igen. Den här gången tog han upp en yxa av silver, men skogshuggaren förklarade ännu en gång att hans yxa bara var en vanlig yxa med träskaft.
Hermes dök ner för tredje gången, och när han kom upp igen hade han med sig yxan som skogshuggaren hade tappat.
Den stackars skogshuggaren var strålande glad över att hans yxa hade hittats och kunde inte tacka den vänliga Hermes tillräckligt. Hermes var mycket nöjd med skogshuggarens ärlighet:
"Jag beundrar din ärlighet," sa han, "och som belöning ska du få alla tre yxorna; guldyxan, silveryxan, och din egen yxa."
Den glada skogshuggaren återvände till sitt hem med sina skatter, och snart var historien om hans lycka känd för alla i byn. Nu var det flera skogshuggare i byn som trodde att de lätt kunde få likadana yxor av guld och silver. De skyndade sig ut i skogen och gömde sina yxor i buskarna och låtsades att de hade tappat dem. Sen grät de och grät och ropad på Hermes att komma och hjälpa dem.
Och faktiskt så dök Hermes upp, vid alla tillfällen. Till var och en visade han en guldyxa, och var och en hävdade ivrigt att den var den de hade tappat. Men Hermes gav dem inte guldyxan, å nej! Istället skickade han dem bara hem. Och när de kom tillbaka nästa dag för att leta efter sina egna yxor, fanns de ingenstans att hitta.
Slut