Tomtebobarnen

Under en gammal tall, där rötterna gjorde små valv som rum, bodde Mamma Tomte, Pappa Tomte och deras tomtebarn. Mössorna var röda som lingon. Mossan var deras matta och kottar deras stolar.

En tidig morgon sydde Mamma Tomte i en liten mössa. Pappa Tomte lagade pyttesmå skor. "Gå tillsammans," sa han, "hälsa på alla som bor här, och lyssna på skogen. Den berättar allt." Tomtebarnen nickade ivrigt. Idag skulle de få gå på upptäcktsfärd.

Solen glittrade på daggdroppar. Stigarna var mjuka och doftade gran. De första de mötte var myrorna. De gick i långa rader som ett svart snöre. "Vi bär! Vi bygger!" pep myrorna och bar barr och frön. "Vilka arbetare!" viskade tomtebarnen och steg åt sidan.

Vid en stubbe kom en blank skalbagge knarrande. Han puttade varsamt undan ett löv och bugade. En grön groda hoppade plums över en liten pöl så det stänkte på tomteskorna. Alla skrattade.

Högt uppe knackade hackspetten i barken. Ekorren svansade fram på en gren. "Varsamma tassar i dag," skuttade han. "Räven tassar i skuggan." Tomtebarnens hjärtan dunkade lite fortare. Pappa Tomte lade ett finger mot läpparna. "Stilla nu. Lyssna."

Då hördes mjuka, listiga steg. Rävens nos stack fram mellan blåbärsriset. Ögonen glänste gula. Alla stod stilla och doftade mossa. En vindpust bar Mamma Tomtes doft av lingonsylt från hemmet. Räven sneglade ditåt och svängde av. Tassen försvann tyst i skuggan. Tomtebarnen vågade andas igen. "Skogen hjälpte oss," viskade Pappa.

På en grön strå-lekplats satt en fjäril fast i en tunn tråd. "En spindelväv!" sa den minsta. Försiktigt, försiktigt pillade de loss den. Fjärilen riste sina vingar som små flaggor. "Tack," viskade den och flög högt upp i ljuset.

När solen stod mitt på himlen åt de blåbär ur en kotteskål. Mamma Tomte kom med en mjuk brödbit och en liten sång. Alla sjöng med: "Mossa mjuk och granen grön, håller oss små tomtar skön." Så föll några varma sommar-droppar. Regnet kom snällt och mjukt. De gömde sig under en stor svamp som ett randigt paraply. Dropp, dropp, sjöng regnet. Skogen doftade ännu mer.

Efter regnet glittrade allt. En snigel ritade en silverstig. En liten flod av regnvatten porlade. Tomtebarnen satte en barkbit på vattnet och lät den segla som en båt. "Heja, heja!" ropade de och sprang bredvid.

När kvällen kröp fram, tände eldflugor sina små lampor. Ugglan satte sig på en gren och sa: "Hooo, kvällsskola!" Alla tystnade. Ugglan blinkade långsamt. "Skogens lag är enkel: Var snäll. Var stilla när du måste. Hjälp den som är mindre. Och kom alltid hem när stjärnorna tänds."

Stjärnorna tändes, en och en. Vägen hem var mjuk och silverskimrande. Mamma Tomte tvättade små fötter i en skål av granbarrsvatten. Pappa Tomte berättade om vintern som väntar och våren som kommer igen. Tomtebarnen gäspade. Mössorna hamnade på sned.

Under tallen, i det lilla rummet av rötter, låg de tätt. Skogen andades lugnt runt huset. "God natt, skog," viskade tomtebarnen. "God natt, små," viskade skogen tillbaka, och allt blev tyst och tryggt.