Tokexpressen

På Jumble Junction Station vaknade det lilla röda tåget med en vickning i hjulen och ett fniss i visselpipan.

"God morgon, Tokis!" ropade konduktör Dot. Hon bar en blå keps och ett stort leende. "Stort jobb idag. Vi ska ta en jättelik födelsedagstårta till Picknickparken! Vi har också en låda med ballonger och Tubaankan med sin väldigt blanka tuba."

Tubaankan kvackade artigt och tutade. Tårtan vaggade som gelé. Ballongerna guppade som glada bubblor.

Det lilla röda tåget puffade ut en testvissla. Det sa inte tuff-tuff.

Det nös. "HA-TJOOO!" Färgglad konfetti forsade ut ur skorstenen och ströddes över konduktör Dots keps.

Dot skrattade. "Partyvissla idag! Alla ombord på Tokexpressen!"

De rullade iväg med ett glatt skrammel. "Tuff-tuff! Ha-ha!" Solen värmde spåren. Vinden luktade pannkakor. Grodor vid dammen vinkade med sina stora, knotiga ögon.

Runt en kurva bromsade Tokexpressen. Mitt på spåret satt Mabel kon, stor och brun med en svischande svans. Hon tuggade gräset som kittlade hennes nos.

Konduktör Dot lutade sig ut. "Ursäkta, Mabel. Tåg kommer!"

"Mmm," sa Mabel och tuggade långsamt. "Det här är det bästa gräset. Väldigt upptagen med tuggandet."

Tokexpressen försökte igen. "HA-TJOOO!" Konfetti ströddes över Mabel. Hon blinkade. "Snöar det strössel?"

Tubaankan vaggade till kanten och kupade vingarna. "Knacka, knacka!"

Mabel blinkade igen. "Vem där?"

"Mu," sa Tubaankan.

"Mu vem?"

Konduktör Dot flinade. "Mu-ffa på dig, snälla!"

Mabel fnös, sedan fnissade, sedan skrattade så hårt att hennes klocka gick ding! "Ja, om ni frågar med ett skämt." Hon klev åt sidan och gav tåget en vänlig huvudknuff. "Glad tuff-tuffning!"

"Tack!" ropade Dot. Tokexpressen puffade förbi, klickande glatt.

De kom till en lång, vaggande bro över den långsamma, gröna floden. Träplankorna gick hihihi när hjulen rullade på dem. Tokexpressen vickade. Tårtan vaggade. Ballongerna guppade.

"Åh-åh," sa Dot. "De här kittliga plankorna får dina hjul att fnissa!"

Tubaankan rotade i Hittegodsbacken. "Aha!" Han höll upp randiga strumpor. "Kanske strumpor stoppar kittlet!"

Dot och Ankan drog på strumporna på framhjulen—en grön, en orange, en med små kaniner och en med små tåg. Tokexpressen tog ett försiktigt steg. Strumporna gick sqvisch-sqvisch.

"Inte kittligt nu," sa Dot. "Långsamt och sqvischigt. Perfekt."

Sqvisch-sqvisch över bron gick de. Tårtan satte sig upp rakt. Ballongerna guppade artigt. Till och med floden verkade le.

På andra sidan stod en mörk tunnel med en skylt: Viskartunneln. Använd inomhustuff.

"Inomhustuff," viskade Dot. "Väldigt tyst."

Tokexpressen tog ett djupt, mjukt andetag. "tuff... tuff..." Tunneln ekade, "tuff... tuff..." Ekot lät som en blyg mus.

Tubaankan gjorde ett litet tubasurr, som ett bi. Ballongerna gnisslade, men bara lite. Tokexpressen kände ett fniss växa i visselpipan.

"Inget stort nys nu," viskade Dot. "Tänk lugna tankar. Tänk... potatismos."

Tåget tänkte på mjuk, tyst potatismos. Det funkade. De gled ut ur tunneln i klart solljus utan ett enda HA-TJOOO.

"Vi är nästan framme!" sa Dot. "Picknickparken, rakt fram!"

En bris puffade över fältet. Tokexpressen kände sig kittlig igen. "HA-TJOOO!" Konfetti flög bakom dem som en tokig regnbåge. Tre ballonger small med mjuka plipp. Tårtan skakade. Tubaankan fångade den med en försiktig vinge.

"Ljusen!" flämtade Dot. "Var är födelsedagsljusen?"

En ekorre på ett staket höll upp en handfull böjliga ljus som små flaggor. "Hittade dessa vid stigen!"

"Du hjälte!" Dot bytte med ekorren mot en ballong formad som en nöt. Ekorren saluterade med svansen.

De rullade in i Picknickparken precis i tid. Barn jublade. Vuxna klappade. En hund skällde i takt med applåderna, vilket lät som en trumma.

Tårtan stod i solskenet, hög och vaggande men stolt. Dot stack i ljusen. "Redo?"

Födelsedagsbarnet tog ett djupt andetag. Alla andra tog ett djupt andetag. Tubaankan puffade upp kinderna.

"Ett nys till," viskade Dot till tåget. "Bara ett litet."

Tokexpressen sa "ha-tjoo," väldigt mjukt. En liten puff konfetti dansade upp som låtsaslågor. Födelsedagsbarnet blåste, "huuuuu!" Ljusen slocknade. Hurra!

"Hurra för Tokexpressen!" ropade barnen.

Mabel kon kom, bärande en konfettihatt. Grodorna studsade i takt. Ekorren trummade med svansen. Tubaankan spelade en vickig melodi, och alla gjorde Vaggtårtsdansen.

Konduktör Dot klappade den varma röda pannan. "Tårta levererad. Fniss levererat. Bra jobbat, Tokis."

Tokexpressen spann. "Tuff-tuff. Ha-ha." Och om ett litet nys strödde lite mer konfetti på tårtan, brydde sig ingen alls.