Puttes äventyr i blåbärsskogen

Det är tidig morgon. Putte vaknar innan solen. Idag fyller mamma år. Han vill ge henne blåbär och blommor. Han tar sin lilla korg och smyger ut till skogen.

Skogen doftar mossa. Träden står höga som torn. Putte letar och letar, men buskarna är tomma. Inte ett enda blått bär. Han blir ledsen och sätter sig på en mjuk sten. "Snälla skog," viskar han, "var gömmer ni blåbären?"

Då prasslar det i blåbärsriset. Fram kliver en pytteliten kung med krona av blåbärsblad och en mantel som skimrar blått. "Jag är Blåbärskungen," säger han och nickar vänligt. "Du letar fint, och du ber snällt. Kom, så ska du få hjälp." Han rör Puttes sko med sin lilla stav.

Vips blir Putte liten. Allting runt omkring växer. Grässtrån blir som palmer. En myra ser ut som en häst. Putte skrattar till, lite pirrig och glad.

Ur riset kommer blåbärspojkar med blå mössor. Efter dem springer lingonflickor i röda klänningar. De vinkar. "Kom med oss!" ropar de. "Vi visar vägen!"

En snusande igelkott rullar fram med en liten vagn. Putte får sitta bredvid Blåbärskungen. En ekorre hoppar från gren till gren. "Jag bär korgarna!" piper den och svansen far som en mjuk kvast. Två små fåglar flyger före och sjunger vägen ljus.

De kommer till en solig glänta. Där lyser blåbären som små nattstjärnor. Lingonen glimmar röda som små ljus. Putte lär sig plocka med försiktiga fingrar. Plopp, plopp, plopp, ner i korgen. "Tack, lilla buske," säger han varje gång. Blåbärspojkarna sjunger: "Blå som natten, snäll och rund, skogen delar varje stund." Lingonflickorna dansar och deras steg låter prassel-prassel i riset.

När solen klättrar högre tar de paus. De dricker dagg ur en blomklocka. En fjäril viftar som en liten solfjäder. Puttes hjärta känns lätt. Han tänker på mamma och hennes leende.

"Nu räcker det," säger Blåbärskungen till slut. "Din mamma ska få mer än hon väntat sig." Han fyller Puttes korg med blåbär och lingon, och lägger dit en bukett av skogsstjärnor och blåklockor. "Detta är vår födelsedagshälsning."

Kungen rör vid Puttes sko igen. Vips blir Putte stor. Skogen blir lagom stor igen. Men korgen är inte liten längre. Den är tung av bär och doftar som blå sommar.

Putte springer hem så fort han kan. Mamma öppnar dörren. Hennes ögon blir runda av glädje. "Åh, Putte! Vilken överraskning!" Han berättar om Blåbärskungen, om igelkotten och om sången i riset. Mamma lyssnar och skrattar. Kanske var det en dröm. Kanske var det magi.

När de ställer korgen på bordet hittar Putte något i fickan. Ett litet blått blad, tunt som en viskning. Han ler. Skogen minns, och Putte minns också.