Pruttparaplyet

Det blåste busigt över gården när Maja hittade något som låg och glittrade bakom cykelstället. Det var ett paraply! Inte vilket som helst, utan ett paraply med randigt tyg i alla färger och ett handtag som såg ut som en krokig banan.

"Åh, vad fint!" sa Maja och tryckte på knappen.

PFFFT!

Paraplyet öppnade sig med ett glatt pruttljud som fick Majas hår att fluffa upp sig som sockervadd. En lövhög lyfte lite och katten Svisch gjorde ett skutt rakt upp som en raket.

"Det där var inte jag," sa Maja snabbt och tittade runt. "Det var paraplyet!"

Grannen Ali kom ut med sin röda sparkcykel och stannade tvärt. "Vad var det där för trumpet?"

"Det var mer en… prutt-trumpet," sa Maja och skrattade. Hon höll paraplyet framför sig. "Titta!"

Hon tryckte på knappen igen.

PRAPP! PFFT! PLOPP!

Paraplyet gjorde tre nya ljud och en mjuk vindpuff blåste iväg en hatt från Bagare Bo som just gick förbi. Hatten seglade som en pannkaka och landade snyggt på en brevlåda.

"Min hatt!" ropade Bagare Bo, men han började skratta när han såg sin spegelbild i butiksfönstret. "Jag ser ut som en blå brevlåde-bakelse!"

"Det här paraplyet är busigt," sa Ali och kände på tyget. Det kittlade hans fingrar. "Vad ska vi kalla det?"

"Puff," sa Maja genast. "För det säger puff, prutt och pfft."

Puff verkade gilla sitt namn, för det gav ifrån sig ett litet, nöjt prrrt som en kattunge som råkat äta en såpbubbla.

"Vi testar rytm!" sa Ali. Han klappade händerna: klapp, klapp. Maja tryckte: pfft, pfft. Snart gick de längs trottoaren och gjorde en sorts parad. Puff ledde vägen. Bagare Bo marscherade efter dem och försökte få tillbaka hatten, men varje gång Maja gjorde pfft, gjorde hattens brätte en liten dans.

Längs vägen följde fler med: en liten hund som hette Boll, tre ankor från dammen som sa kvack på takt, och en sopbil som råkade åka förbi och tutade två gånger som om den också ville vara med.

"Det här är världens bästa pruttparad!" sa Maja.

"Pruttparaden Puff!" svarade Ali och gjorde en snurr med sparkcykeln.

Just då samlades grå moln och det började droppa. Plipp. Plopp. Plopp-plipp.

"Tur att vi har ett paraply," sa Maja och höll Puff över dem.

Puff spärrade upp sitt färggranna tyg. Men istället för att bara stoppa regnet, blåste det tillbaka små droppar som sprutade som kolsyrat vatten. Majas näsa fick en prickig mustasch av regn, Ali fick lockar i luggen och ankorna såg ut som blanka tvålbubblor.

"Oj!" sa Ali, blinkade vattendroppar ur ögonen och skrattade. "Det här är ett tvärtom-paraply!"

"Vi måste styra Puff," sa Maja. Hon lutade paraplyet lite åt vänster. Pfft! Dropparna skuttade åt höger. Hon lutade åt höger. Pfft! Dropparna hoppade åt vänster. Snart hade de en regndans där alla droppar hoppade kors och tvärs som små, glada grodor.

Sopbilen stannade bredvid och föraren stack ut huvudet. "Vad händer här?" ropade han, men log när han såg gänget. "Får man vara med?"

"Klart!" ropade Maja. "Du tutar takten!"

Tut-tut! Pfft-pfft! Klapp-klapp! Kvack-kvack!

Paraden svängde in i parken. Men en extra busig vind tog tag i Puff. Paraplyet drog iväg som en färgglad ballong. Maja höll hårt i handtaget, Ali tog tag i Majas jacka, och hunden Boll tog tag i Alis skosnöre. Alla gled en halv meter fram, och puff! De landade i en jättestor lövhög som doftade skog och äppelskal.

"Jag är en lasagne av löv," sa Ali med en lövmustasch.

"Jag är en hel sallad!" sa Maja och skakade ut ett löv från ärmen.

Puff sprätte till som om det skrattade. Sedan höll det sig stilla, och regnet blev snällt och mjukt.

"Du, Puff," sa Maja och klappade handtaget, "du behöver koppel."

De hittade ett gammalt rött band i Majas ficka och knöt det runt handtaget. "Så," sa Ali, "nu har vi ett paraplykoppel."

De gick runt i parken och lät Puff prutta små, lyckliga puffar. De hjälpte Bagare Bo att rädda hatten från brevlådan, och gav en liten pruttknuff så den landade rakt och fint.

När molnen gled iväg och solen glittrade i våta grenar, satte Maja och Ali sig på en bänk. Puff stod bredvid som en färgglad svamp.

"Vad gör vi imorgon?" frågade Ali.

"Imorgon," sa Maja, "övar vi mjuka pfft. Och kanske en lång prapp så att ankorna kan hålla ut sina toner."

Puff svarade med ett blygt pfftt som lät exakt som ett litet skratt.

"Bra plan," sa Ali. "Pruttparaden fortsätter!"

De gick hem genom gården, med paraplykoppel i handen och löv i skorna, och var helt, helt säkra på en sak: världen blir roligare med ett pruttigt paraply.