Pip och kometen

Pip knäpper spännena på en ljusröd hjälm. Bop, en silverrobot med skedhänder, vaggar. Deras lilla rymdskepp, Grodd, väntar med gelebönsknappar som lyser.

"Redo, Bop?" frågar Pip.

"Bip-bip! Redo!" säger Bop.

"Tre, två, ett... vhoooosh!" Grodd lyfter. Sätena blir studsiga. Jorden blir en liten kula bakom dem.

De driver förbi en blågrön värld, en röd dammig boll och en lång, randig jätte med en blank ring som en hulahoppring.

Pip kikar genom det runda fönstret. Rymden är vid och tyst. Virvlar av färg puffar som målarfärg. Sedan piper radion.

"Hallå?" säger Pip.

"Hjälp," viskar en liten röst. "Jag är Glim. Min komet har fastnat i ringklipporna. Den är rädd."

Pip trycker på en gelebönsknapp. "Vi kommer, Glim."

De följer ringljuset. Småstenar klickar och pingar som små klockor. Glim flyter över ett litet lövformat skepp. Glim är limegrön och glöder, med tre ljusa ögon och ett leende som vaggar.

"Där!" Bop pekar med en skedhand. En liten komet drar och darrar. Den är lindad i en kringsten, som en valp som trasslat in sig i ett koppel. Ett mjukt väsande kommer från dess svans.

"Hallå, komet," säger Pip mjukt. "Vi hjälper dig."

"Bop, bubbelnät," säger Pip.

Bop öppnar en lucka. Ett nät av bubblor blommar ut, runda och mjuka.

Pip styr Grodd närmare. Ping, ping. Små stenar knackar mot sidorna. Pip riktar in nätet.

"Försiktigt," viskar Pip. "Nästan... nu!"

Svisch! Bubbelnätet glider under kometen. Kringstenen glider bort. Kometen vrider sig fri.

"Hii!" sjunger Glim och klappar. Kometen svischar i en glad cirkel, sedan kramas den in i de mjuka bubblorna. Dess svans strör kallt glitter som flyter som snöflingor av socker.

Pip klappar på fönstret. "Du är säker."

Bop skrattar, "Bip-bip-hurra!"

Glim glider nära och vinkar. "Tack. Den försökte svischa genom ringen. Ringen sa nej."

"Ringar är kluriga," säger Pip. "Låt oss ta din komet förbi den livliga delen."

De flyger tillsammans, Grodd nynnar. Glims lilla skepp gungar som en eldfluga. Ringen blir tunn. En bred, öppen rymd väntar, ljus och lugn.

Pip lossar bubbelnätet. Kometen tar ett djupt andetag som låter Ffffft. Den kikar tillbaka på Pip.

"Den kan gå nu," säger Glim. "Gå nu, Ljussvans!"

Kometen sveper svansen och seglar iväg, lämnar ett lat band av dimma.

Glim trycker en liten småsten i Pips handske. Den glöder varmt, färgen av lemonad. "För dig," säger Glim. "En hallåsten. Den lyser upp när vänner är nära."

"Tack," säger Pip. "Vi kommer tillbaka."

De delar knapriga rymdkex. Bop balanserar tre på en gång. Smulor flyter och snurrar. Pip fnissar och fångar dem med en servett.

"Det är dags att åka hem," säger Pip. Grodd vänder, mjukt och säkert.

De passerar de virvliga målarfärgsmolnen och den randiga jätten. Glim vinkar tills glöden är liten som en eldfluga långt borta.

Tillbaka i sitt mysigaste säte stoppar Pip hallåstenen vid fönstret. Den lyser mjukt.

"Vad hjälper vi härnäst?" frågar Bop.

Pip ler. "Vi får se."

Grodd nynnar en sorts vaggvisa. Rymden är vid. Äventyr väntar, och Pip och Bop är redo.