Petter och Lottas jul

Snön föll mjukt över den lilla staden där Petter och Lotta bodde hos tant Grön, tant Brun och tant Gredelin. Farbror Blå kom ofta förbi i sin fina hatt. Nu var det snart jul, och i det gula huset blev det bråda, glada dagar.

Först skulle det julstädas. Tant Grön knöt på förkläden och sa: "Nu gör vi fint från golv till tak." Petter fick skaka mattor på gården så snöflingorna virvlade. Lotta torkade fönster tills de blänkte. Tant Brun dammade bokhyllor och tant Gredelin borstade soffkuddar så fjädrarna dansade. "Så där," sa farbror Blå, "nu kan julen komma in genom skinande rutor."

Sedan kom julbaket. Tant Brun rullade pepparkaksdeg och doften spred sig i hela huset. Petter och Lotta kavlade, stansade hjärtan, stjärnor och små grisar. "Inte för tunt, inte för tjockt," log tant Brun. I ugnen blev kakorna gyllene. Det bakades också lussekatter, och knäcken kokade försiktigt i en liten kastrull. "En varsin liten smakbit," sa tant Brun, och Petter och Lotta nickade lyckligt.

Medan kakorna svalnade tog tant Gredelin fram silkespapper, snören och färgglada band. "Nu gör vi julklappar med omsorg," sa hon. Petter snickrade en liten ask åt farbror Blå, och Lotta sydde en grytlapp till tant Brun med stora, stolta stygn. Alla log över hur fint barnen arbetade.

Nästa dag gick de ut med en korg. "Vi ska dela med oss," sa tant Grön. I korgen låg bröd, pepparkakor och ett ljus. Petter och Lotta bar den mellan sig. De knackade på hos en granne som hade det svårt. "God jul," sa Lotta och räckte fram korgen. "Tack snälla," svarade rösten därinne, och Petter kände hur det blev varmt i bröstet. På hemvägen strödde de frön åt småfåglarna.

När Lucia morgon grydde tassade Lotta fram i vit klänning med en ljuskrona av papp och små, säkra ljus. Petter var stjärngosse med strut och stjärna på pinne. De bar en bricka med kaffe och lussekatter. "God morgon, ljuva Lucia!" ropade tanterna när barnen kom in och sjöng. Farbror Blå bugade högt och tog en lussekatt med ett leende.

En dag tog farbror Blå med barnen för att hämta julgran. De drog en kälke genom skogen där snön knarrade. "Den här?" frågade Petter och pekade på en jättestor gran. "Den får inte plats i salen," skrattade farbror Blå. Till slut hittade de en lagom, tät och fin gran. Lotta borstade av snön, och tillsammans drog de hem den på kälken.

Hemma satte de granen i foten. De hängde upp äpplen, pepparkakor, pappersgirlanger och små flaggor. Små stearinljus fästes försiktigt på grenarna. Utanför band de upp en kärve på stängslet till fåglarna. "Alla ska få smaka jul," sa tant Grön.

På julafton doftade det risgrynsgröt i köket. Tant Brun rörde långsamt, och på bordet stod skinka, sill och rödbetor. "Vem får mandeln?" viskade Lotta. När de åt gröten fick Petter något hårt i munnen. "Jag fick den!" ropade han och höll upp mandeln. Alla klappade händerna. En liten skål gröt ställdes i boden. "Det är till tomten," blinkade tant Brun.

Just när skymningen föll knackade det på dörren. "Finns det några snälla barn?" mullrade en röst. Där stod jultomten med en stor säck. Petter och Lotta stod alldeles stilla med stora ögon. Tomten delade ut paket: varma vantar, böcker, en fin docka till Lotta och en trähäst till Petter. Tanterna fick mjuka tofflor och en ny kaffekvarn, och farbror Blå fick sin lilla ask och log extra stort.

Sedan tändes ljusen i granen. De tog varandra i händerna och sjöng och dansade runt: "Nu är det jul igen!" Skuggorna hoppade på väggarna, och det gnistrade i ögonen. När sången tystnat satt alla stilla och tittade på den glittrande granen.

När kvällen kom smög sig tröttheten på. Petter och Lotta kröp ner under sina varma täcken. "Det blev en god jul," viskade Lotta. "Ja," sa Petter, "bäst var att dela med sig." Utanför föll snön tyst, och i huset vilade en mjuk, glad julfrid.