Mangoön

Siri hade en liten blå ryggsäck. I den bodde Snörv, hennes mjuka krokodil. Idag skulle Siri resa med mamma med färjan. Vattnet glittrade och luktade salt. Fiskmåsar ropade, och båten sade brumm-brumm som en sovande katt.

"Ser du ön?" frågade mamma.

Siri tryckte näsan mot rutan. Långt borta såg hon en grön form. "Den ser ut som en hatt!" skrattade hon. Mamma log. "Snart är vi på Mangoön. Min vän Amina väntar på oss."

När färjan lade till stod Amina där med ett stort leende och en korg full av frukt. "Akwaaba!" sa Amina och sträckte ut armarna.

"Ak-wa-a-ba," upprepade Siri långsamt. Ordet smakade sol i munnen.

"Det betyder välkommen," förklarade Amina. "Kom, vi åker till torget. Idag är det mangofest!"

De klev på en buss målad med mango, papaya och bananer. Husen på vägen var gula, turkosa och rosa, som godisbitar. Små flaggor fladdrade. Siri höll Snörv hårt och tittade åt alla håll.

På torget fanns pyramider av mango som doftade sött. Trummor dundrade mjukt, som hjärtslag. Färgglada tyger vajade och glittrade i solen. En pojke i grön keps vinkade. "Hej! Jag heter Kofi. Vill du smaka?" Han räckte fram en skiva mango.

Siri bet försiktigt. "Mmm!" Hennes fingrar blev klibbiga. "Det smakar sol och saft!"

Kofi skrattade. "Vill du höra min favoritrytm?" Han klappade händerna: ta-dum, ta-ta-dum. Snart klappade Siri med. Snörv fick också en liten klapp på nosen.

"Vill du prova trumman?" frågade en trummis med glada ögon. Siri nickade. Hon slog försiktigt. Trumman svarade med en varm ton som kittlade i magen.

Plötsligt stannade Siri. Hennes ryggsäck kändes lätt. "Snörv!" viskade hon. "Var är Snörv?" Hon snurrade runt. Mango, tyger, människor… men ingen grön krokodil.

"Vi hjälps åt," sa Amina lugnt. "Fråga med din nya röst!"

Siri tog mod till sig. "Har någon sett en liten grön krokodil?" frågade hon.

Kofi sprang mellan stånden. "Har ni sett en grön krokodil?" ropade han. En kvinna pekade mot trummorna. "Där! Jag såg något grönt!"

Trummisen stod vid sin stora trumma. Något grönt viftade bakom remmen. Siri kikade närmare. En liten svans! "Snörv!" ropade hon.

Trummisen lyfte försiktigt bort remmen. "Å, förlåt! Den fastnade när jag bar trumman. Här är din vän." Han räckte över Snörv. Siri kramade krokodilen hårt.

"Tack," sa hon. "Och tack på ditt sätt," tillade Amina och log mot trummisen.

Trummisen klappade en glad rytm: ta-ta, ta-dum! "Så låter tack här," sa han. Siri klappade tillbaka och Snörv fick ännu en klapp på nosen.

"Kom," sa Amina. "Vi gör en egen liten väska åt Snörv så han inte smiter igen." De gick till en kvinna som sydde. Hon hade tyger med ränder och rutor i rött, blått och guld. Siri fick välja. Hon pekade på ett tyg som såg ut som solstrålar.

Kvinnan sydde snabbt och mjukt. "Akwaaba, Snörv," sa hon och lade krokodilen i den lilla väskan. Siri ritade en liten mango på väskan med en kritpenna som Kofi lånat. "Nu bor han säkert," sa hon.

De drack kokosnöt med sugrör och gick ner till stranden. Sanden var varm och mjuk som socker. Barn sprang med pappersdrakar som såg ut som fiskar. Vinden sjöng i draksvansarna.

"Vill du springa med?" frågade Kofi. Siri nickade. Snörv tittade upp ur sin nya väska. De sprang tills kinderna var röda och skratten flög som fåglar.

Snart var det dags att gå tillbaka till färjan. "Akwaaba," sa Siri en gång till och vände sig mot ön.

Amina skrattade. "När du kommer nästa gång säger vi det igen. Välkommen!"

På båten satt Siri i mammas knä. Hon hörde trumman i huvudet: ta-dum, ta-ta-dum. Hon klappade tyst. Snörv låg tryggt i väskan med mango-tecknet.

"Mamma," viskade Siri, "jag kan ett nytt ord. Akwaaba." Hon log. Öarna blev små bakom dem, men i magen fanns fortfarande smaken av sol, rytmen av trummor och doften av mango.