Det är natt. Luna är en liten astronaut. Hennes dräkt är mjuk och hjälmen glittrar. Nalle sitter i hennes knä. Fönstret är runt, och ute blinkar stjärnorna. Luna vinkar och säger: Hej, rymden!

Raketen säger vsss, vsss. Raketen säger bum, bum. Nu startar den. Den flyger mjukt, den flyger långsamt. Himlen är svart. Den blå planeten blir liten. Stjärnorna är som små lampor. Luna ler. Nalle ler.

På en blågrön sten väntar någon. Det är Pip! Han är rund och grön och har tre små ögon. Pip vinkar stort. Han skrattar: Pip-pip! Luna skrattar tillbaka: Hej, vän!

De leker i ljuset. De hoppar på måndamm, och dammet är mjukt som en fjäder. De ritar spår. De hittar en ring av is som glittrar som socker. De snurrar sakta och räknar: En stjärna, två stjärnor, tre stjärnor! Så många stjärnor.

Pip har en påse med månkex och Luna har saft av sol. De delar. "En till dig. En till mig", säger de. De väntar. De lyssnar. De är snälla. Tillsammans sjunger de en sång. Sången är tyst och varm.

Nu är natten stor. Raketen är som en säng. Filten är mjuk och Nalle är nära. Pip håller Lunas hand. Luna säger: God natt, stjärna. God natt, måne. God natt, lilla Pip. God natt, lilla jord.

Ögonen blir tunga. Raketen viskar vsss, vsss. Rymden vilar. Hjärtat vilar. Allt är lugnt. God natt.