Det var en gång en liten björn som hette Nalle. Nalle bodde i en skog med stora träd och mjuk mossa.

Varje natt tittade Nalle upp mot himlen. Stjärnorna glittrade som små, blinkande lampor. Nalle älskade stjärnorna och ville gärna nå dem.

En kväll sa Nalle till sin mamma: "Jag vill röra vid stjärnorna!"

Mamma Björn log och sa: "Stjärnorna är långt borta, men de är alltid där för att lysa upp natten."

Nalle kramade sin gosiga filt och blundade. Han började drömma att han flög upp bland stjärnorna.

I drömmen träffade Nalle en stjärna som hette Lysa. "Hej Nalle," sa Lysa, "vi blinkar för att visa att vi alltid är här."

Nalle log tillbaka och sa: "Tack för att ni lyser upp natten."

När Nalle vaknade nästa morgon, kände han sig glad. Han visste att även om han inte kan nå stjärnorna, kan han alltid se dem och känna sig trygg.

Och så, varje natt innan han somnade, vinkade Nalle till stjärnorna och visste att de vakar över honom.

Moral: Även om vi inte alltid kan nå våra drömmar, kan de fortfarande lysa upp våra liv.