Glitterspåret

Det är förmiddag på Förskolan Solrosen. I samlingsrummet står en liten blå låda med guldprickar. Fröken Tilda kallar den för Överraskningslådan. I den finns hemliga klistermärken som alla ska få efter fruktstunden.

Max pekar. "Jag ser lådan!" säger han.

"Bra att du ser den, men rör den inte än," ler fröken Tilda och går för att hämta apelsiner.

När hon kommer tillbaka är bordet tomt.

"Lådan!" säger Nelli. "Den är borta!"

Max kisar. "Vi blir detektiver!" säger han och tar fram sin lilla ficklampa som alltid ligger i hans ficka, fast den bara lyser som en leksak.

På golvet glittrar något. "Titta," viskar Nelli. Små silverprickar ligger som ett spår över mattan.

"Glitterspår!" säger Max. "Vi följer det."

Spåret slingrar förbi byggklossarna och stannar vid pysselhörnan. På bordet står en burk med silverglitter med locket lite på sned. Under stolen ligger en liten papperslapp. Nelli plockar upp den försiktigt.

På lappen finns tre små bilder, ritade med tjock krita: en blomma, ett hjul och en kudde.

"En gåta!" säger Nelli. "Blomma… hjul… kudde. Vad betyder det?"

Max tittar runt. "Blommor finns på tekopparna i dockrummet," säger han. "Hjul… det finns på dockvagnen. Kuddar finns i läshörnan."

"Vi går till dockrummet först," bestämmer Nelli.

De tassar in i dockrummet. Te-servisen med små målade blommor står framme på ett bord. På kanten av bordet sitter en fjäril med guldglitter—ett klistermärke som tappats.

"En ledtråd till!" säger Max. Han böjer sig ner. Golvet glittrar svagt. I glittret syns små runda märken, som prickar på rad.

"Hjulmärken," säger Nelli. "Men de är prickiga. Vilka hjul är prickiga?"

Max rullar ut dockvagnen. Hjulens sidor är prickiga av vita prickar. Han rullar ett varv. Prickarna lämnar små runda märken i glittret. Mönstret stämmer.

"Någon har kört vagnen genom glittret," säger Nelli. "Efter spåret!"

De följer prickspåret ut i korridoren. Spåret svänger förbi skorna, vidare mot läshörnan. Där står kuddar i en hög som ett mjukt berg.

"Kudde!" säger Max. "Det var tredje bilden."

Nelli lyfter på den översta kudden. Bara luft. Hon lyfter nästa. Och nästa. Under den största kudden ligger inte lådan, men en ny lapp, fastklistrad med ett stjär... Nelli fnissar. "Inte en stjärna! En snäcka!"

På lappen är en snäcka ritad, och bredvid en liten våg. Bredvid lappen ligger en bit orange apelsinskal.

"Snäcka och våg… vatten!" säger Max. "Och apelsin. Frukt och vattenbordet!"

De skyndar, men inte för fort, för detektiver trampar lugnt. Från rummet med vattenlek hörs ett mjukt plopp, plopp, plopp.

Fröken Tilda står vid dörren och ler. "Ni två ser väldigt upptagna ut."

"Vi följer ledtrådar," säger Nelli. "Vi letar efter Överraskningslådan."

Inne vid vattenbordet sitter lilla Signe. Hon har rullat upp tröjärmarna. Framför henne flyter den blå lådan med guldprickar som en båt. Hon puttar försiktigt med en sked. På lådan sitter ett blått garnsnöre som styrsnöre. Runt henne glittrar det som små fiskar i vattnet.

"Min båt är modig," säger Signe. "Den seglar till apelsinön." Hon pekar på det lilla apelsinskalsberget vid kanten.

Nelli och Max byter blick. De tittar på lappen med snäckan, på vattenbordet, på den flytande lådan.

"Gåtan är löst," säger Max stolt.

"Signe," säger Nelli mjukt, "det där är Överraskningslådan. Vi letade efter den."

Signe vinkar. "Hej lådan," säger hon till lådan. "Du kan vara skatt och båt."

Fröken Tilda nickar. "Vilken fin idé. Lådan gillar nog äventyr. Men den vill vara torr igen. Ska vi hjälpa den upp?"

Nelli och Max lyfter försiktigt upp lådan tillsammans. Dropparna glittrar på locket. Max torkar den med en handduk som luktar tvål. Nelli knyter loss garnsnöret.

"Vi hittade också dina ledtrådar," säger Max till Signe. "De var kluriga."

Signe ler stort. "Jag ritade med tjock krita. Jag tänkte: blomma för dockrum, hjul för vagnen, kudde för gömställe, snäcka för vatten."

"Det var smart," säger Nelli. "Vill du bli med i vår detektivklubb?"

Signe nickar så att tofsen hoppar.

Senare, i samlingsrummet, öppnar fröken Tilda den nu torra lådan. Inuti ligger glittrande klistermärken. Alla får välja ett.

Nelli tar en liten snäcka. Max väljer en vagn med prickiga hjul. Signe tar en blå våg.

"Och vi tar ett till lådan," säger Nelli. Hon sätter ett litet hjärta på insidan av locket. "För att den vågade segla."

Max lägger sin leksaksficklampa under locket en sekund så att det blir ett hemligt, litet ljus. "Detektivklubben Solrosen," viskar han. "Vi löser nästa gåta också."

Nelli nickar och ser hur glitterspåret på golvet nästan har sopats bort. Men i hennes huvud gnistrar det fortfarande av ledtrådar och små äventyr.