Berättelsen om Ferdinand

En gång i Spanien levde en liten tjur som hette Ferdinand. Alla de andra tjurarna han växte upp med brukade springa, hoppa och stångas — men inte Ferdinand. Han tyckte bäst om att sitta stilla och lukta på blommorna. Hans favoritplats var under en korkek i hagen, där han kunde sitta hela dagarna.

Hans mamma oroade sig ibland för honom. "Varför är du inte med de andra tjurarna och springer och hoppar?" brukade hon fråga. Men Ferdinand skakade bara på huvudet: "Jag trivs bättre här, där jag kan sitta och lukta på blommorna." Hans mamma förstod att han var lycklig och lät honom vara.

Åren gick och Ferdinand växte sig stor och stark. De andra tjurarna drömde om att bli uttagna till tjurfäktningen i Madrid, men Ferdinand ville fortfarande bara sitta under sin korkek och lukta på blommorna.

En dag kom fem män i lustiga hattar för att välja ut den största och starkaste tjuren till tjurfäktningen i Madrid. De andra tjurarna sprang runt och visade upp sig, men Ferdinand brydde sig inte. Han satte sig under korkeken — och råkade sätta sig rakt på en humla! Ferdinand gav ifrån sig ett vrål, flög upp ur korkeken och började springa och hoppa som besatt. Männen ropade av förtjusning: där var den största och starkaste tjuren — precis den de ville ta med till Madrid!

Så de lastade honom på en kärra och körde honom till arenan i Madrid. Flaggor vajade, orkestrar spelade och publiken jublade. Men när Ferdinand kom in i ringen och såg alla damer med blommor i håret satte han sig ner mitt i allt och började lukta på dem. Banderiljarerna och pikadorerna blev arga, och allra argast blev matadoren som inte fick visa hur modig han var.

Till slut körde de hem Ferdinand igen. Och så vitt man vet sitter han fortfarande under sin korkek och luktar på blommorna — och är mycket lycklig.