Ali Baba och de fyrtio rövarna

En gång i tiden bodde två bröder i en livlig stad full av marknader och dofter. Den ene hette Ali Baba och var en fattig men vänlig vedhuggare. Den andre hette Kassim och var rik, snål och mycket självisk. Ali Baba levde enkelt med sin familj och den kloka tjänsteflickan Morgiana, som alltid såg det som andra missade.

En dag gick Ali Baba ut i skogen för att hugga ved. Plötsligt hörde han hovslag och dova röster. Han gömde sig snabbt bakom ett träd. Fyrtio ryttare stannade framför en stor klippa. Deras ledare ropade: "Sesam, öppna dig!" Klippan gled åt sidan, som en dörr. Rövarna bar in säckar fulla av skatter och försvann in i berget. När de kom ut igen sa ledaren: "Sesam, stäng dig!" och klippan slöt sig.

När rövarna red iväg, vågade Ali Baba fram. Han viskade: "Sesam, öppna dig!" Dörren gled upp, precis som förut. Där inne gnistrade guldmynt, ädelstenar och siden. Ali Baba tog inte mer än en liten säck guld, just så mycket att hans familj skulle klara sig, och sa sedan: "Sesam, stäng dig!" innan han skyndade hem.

Hemma ville hans fru mäta upp guldet för att veta hur mycket de hade fått. Hon lånade ett mått av Kassims hushåll. Kassims hustru smorde lite vax under måttet för att se vad Ali Baba mätte. Ett guldmynt fastnade, och snart stod Kassim i Ali Babas dörr och krävde att få veta sanningen. Ali Baba suckade och berättade om den hemliga grottan.

Girig som han var sprang Kassim dit nästa morgon med många säckar. Han ropade: "Sesam, öppna dig!" och kom in. Han fyllde säck efter säck. Men när han skulle gå ut igen hade han glömt orden. Han försökte: "Korn, öppna dig!" "Vete, öppna dig!" "Ris, öppna dig!" Men inget hände. När rövarna återvände fann de honom där. Det gick mycket illa för Kassim, och han kom aldrig hem igen.

När Kassim inte återvände gick Ali Baba till grottan för att leta. Med sorg i hjärtat tog han med sin brors kropp hem. Morgiana la sin hand på hans axel. "Låt mig ta hand om det här, min herre," sa hon lugnt. Hon kallade en skräddare som kunde sy utan att ställa frågor och förband hans ögon på vägen så att han inte skulle veta var huset låg. Kassim fick begravas värdigt, och inga frågor ställdes.

Under tiden upptäckte rövarna att någon annan än de hade varit i grottan. Deras kapten svor att hitta tjuven. Han sökte i staden och hittade skräddaren. Listigt lät han sig bli ledd, med förbundna ögon, till Ali Babas hus och markerade dörren med en liten krita för att komma tillbaka på natten med sina män.

Men Morgiana såg den lilla markeringen. Hon förstod genast faran. Hon tog en bit krita och gjorde samma märke på många hus i gränden. När rövarna kom i nattens mörker kunde de inte veta vilket hus som var rätt. Deras plan misslyckades. Nästa dag försökte kaptenen igen, den här gången med ett rött märke. Morgiana upptäckte även det och satte samma tecken på alla dörrar. Än en gång blev rövarna lurade.

Då tänkte kaptenen ut en sista listig plan. Han klädde sig som en köpman och kom till Ali Babas hus med fyrtio stora oljekärl lastade på mulåsnor. Bara ett kärl innehöll olja; i de andra gömde sig hans män. Ali Baba välkomnade den vänlige främlingen och lät kärlen ställas på gården. Sent på kvällen gick Morgiana ut för att hämta olja till köket. Hon hörde en viskning inifrån ett kärl: "Är det dags?" Hon ryckte till, lyssnade på flera kärl och förstod allt.

Morgiana beordrade lugnt tjänarna att värma olja riktigt het. En efter en hällde hon försiktigt i de gömda kärlen så att rövarna inte längre kunde klättra ut och skada någon. Tyst och beslutsamt gjorde hon hela sällskapet ofarligt. När kaptenen insåg att hans plan var avslöjad flydde han i natten.

Några veckor senare kom en ny köpman till staden. Han var artig, generös och ville gärna bli vän med Ali Baba. Ingen anade att det var rövarhövdingen i förklädnad. Ali Baba bjöd honom på middag. Morgiana serverade, men hennes skarpa ögon missade inte hur gästen hela tiden kände efter under sin mantel, som om han dolde en dolk. Hon kände igen hans kalla blick.

För att vara säker bad hon om att få dansa för gästen, som man brukade för att hedra en främling. Hon dansade graciöst med en liten dolk som rekvisita. När hon snurrade nära bordet såg hon hur kaptenens hand gled mot gömstället. Med ett snabbt steg vände hon sin dolk, slog vapnet ur hans hand och högg så beslutsamt att han föll livlös till golvet. Alla drog efter andan. Ali Baba förstod i samma stund att Morgiana återigen hade räddat dem från stor fara.

Ali Baba tackade henne djupt. "Du är inte bara klok, du är modig. Från och med idag är du fri," sa han. Han gav henne dessutom sin sons hand, så att hon skulle vara trygg och ärad i familjen. Ali Baba besökte ibland grottan igen, sa alltid: "Sesam, öppna dig!" och tog endast det hans familj behövde, aldrig mer. Hemligheten hölls väl, och stadens folk kunde leva i fred.

Så levde Ali Baba och hans familj lyckligt, medan alla lärde sig att girighet leder till olycka, men att mod, klokhet och trofasthet kan besegra även fyrtio rövare.