Det var en gång en gammal sugga som hade tre små grisar. En dag skickade hon ut dem i världen för att pröva lyckan.
Den första lilla grisen träffade en man som drog ett lass med halm.
"Snälla du, ge mig lite halm så att jag kan bygga mig ett hus", sa grisen. Mannen gav grisen halm, som byggde sig ett hus av det. Det gick fort, och sen kunde den första lilla grisen sitta och spela på sin fiol resten av dagen.
Den andra lilla grisen träffade en man som drog ett lass med brädor.
"Snälla du, ge mig några brädor så att jag kan bygga mig ett hus", sa grisen. Han fick några brädor och byggde sig ett hus. Det gick också ganska fort, och sen kunde den andra lilla grisen sjunga och dansa resten av dagen.
Den tredje lilla grisen träffade en man som dog ett lass med tegelstenar.
"Snälla du, ge mig tegelstenar så att jag kan bygga mig ett hus", sa grisen. Grisen fick sina tegelstenar och byggde sig ett hus av dem. Det tog hela dagen, och sent på kvällen var grisen klar.
Då kom den stora stygga vargen till den första lilla grisens hus, och knackade på dörren och sa, "Lilla gris, lilla gris, släpp in mig".
"Aldrig i livet!", svarade den första lilla grisen.
"Då ska jag huffa, och puffa, och blåsa ner ditt lilla hus!", sa vargen. Och han huffade, och puffade, och blåste så att halmen flög all världens väg. Den första lilla grisen sprang förskräckt till den andra lilla grisen, som släppte in honom i sitt trähus och låste dörren.
Vargen följde efter. "Små grisar, små grisar, släpp in mig".
"Aldrig i livet!", svarade båda de små grisarna samtidigt.
"Då ska jag huffa, och puffa, och blåsa ner ert lilla hus!", sa vargen. Och han huffade, och puffade, och huffade, och puffade, och blåste så det ven runt knutarna tills det lilla huset blåste iväg. De båda grisarna sprang förskräckt iväg till den tredje lilla grisen, som släppte in dem i sitt tegelhus och låste dörren.
Vargen följde efter. "Små grisar, små grisar, släpp in mig".
"Här kommer du inte in", svarade den tredje lilla grisen.
"Då ska jag huffa, och puffa, och blåsa ner ditt lilla hus!", sa vargen. Och han huffade, och puffade, och puffade, och huffade. Han puffade tills han blev röd i ansiktet men ingenting hände med det lilla huset. Vargen tog ett kliv tillbaka och såg sig omkring, tittade på skorstenen på taket, och fick en idé. Han klättrade upp på taket och hoppade ner i skorstenen. Men under skorstenen stod en kittel med kokande vatten. Vargen flög upp ur skorstenen igen som en raket, sprang till skogs och kom aldrig mer igen.
Slut