Sunnys showdag
Tess drog på sina blanka stövlar och kikade in i spiltan. Hennes ponny, Sunny, lyfte sin mjuka, sammetsnos och gav en glad fnysning.
"Redo, Sunny?" frågade Tess. "Idag är det showdag!"
Sunny flaxade öronen. Hans man var flätad med blå garnrosetter som bobbade när han skakade huvudet. Tess borstade honom tills pälsen lyste som varm honung. Ladugården doftade hö och äppelskivor. Utanför sjöng fåglar när trailerrören öppnades med ett klunk.
På showområdet var ängen prickad med ljusa färger. Orange koner stod som vänliga träd. Ett litet korshopp såg ut som en regnbågsbro. En blå matta gjorde en låtsaspöl. Band fladde från ett vitt staket och en liten klocka hängde vid mållinjen.
Fröken Lärka, tränaren, vinkade. "God morgon, Team Tess! God morgon, Sunny!" Hon knackade på mössan. "Kom ihåg, långsamt och stadigt. Hälar ner. Andas."
Tess ledde Sunny till uppvärmningsringen. "Gå på, tack," sa hon, precis som fröken Lärka hade lärt henne. Klipp-klopp, klipp-klopp gick Sunnys hovar. De övade stanna. "Whoa." De övade trava. "Trav på!" Tess höll stadigt med sina små händer och långa, modiga andetag.
Milo och hans ponny, Peppar, travade förbi. "Lycka till!" ropade Milo.
"Du också!" ropade Tess tillbaka. Hon klappade Sunnys hals. Hans man kittlade hennes handske.
Då fladde en randig flagga nära det lilla hoppet, fladd-fladd! Sunny ryggade och skutt
ade åt sidan. Tess vaggade men satt högt. "Det är okej," viskade hon. "Det är bara en fladdrig flagga."
Fröken Lärka gick fram. "Låt honom titta," sa hon. "Låt honom tänka. Ni är ett team."
Tess andades in. "Vi kan vara modiga tillsammans," sa hon till Sunny. Hon lät honom sträcka halsen för att sniffa flaggan. Sunny blåste ut en varm vhoosh. Flaggan fladde igen, men nu var det bara en fladdersak som gjorde ett roligt ljud.
"Duktig pojke," sa Tess. "Låt oss prova det lilla hoppet." Sunny spetsade öronen. De travade till korshoppet och poppade över med ett mjukt dunk. Tess fnissade. "Vi hoppade regnbågen!"
Snart var det dags. En röst sjöng från högtalaren: "Nummer Sju, Tess och Sunny, till ringen!"
Tess mage kändes burrig som ingefärsläsk. Hon kramade Sunnys sidor försiktigt. "Gå på," viskade hon. De passerade grinden och världen blev en grön cirkel med ljusa orange koner, den blå pölen och det lilla hoppet. Folk klappade mjukt. Sunnys öron flaxade framåt.
"Banan börjar," ropade fröken Lärka från utsidan. "Ni klarar det!"
"Först vävningen," sa Tess till Sunny. De travade vänster, höger, vänster mellan konerna. "Duktig pojke!" Konerna var nära, men Sunny stegade försiktigt, hovarna knackade gräset som trumslag.
Näst kom den kri
tiga rutan på marken. "Stanna," sa Tess. Sunny stannade med alla fyra hovarna inuti. Tess räknade, "Ett... två." Hon klappade hans hals. "Gå på."
Den låtsaspölen glimmade blå. Sunny blinkade. Tess kände honom tänka. "Det är en sjö för ankor," sa hon, "Men vi är bergsponnier idag." Hon andades djupt. "Trav på!" Sunny fnös, sen stegade, steg-steg, över. Publiken gav ett litet jubel.
Det sista var det lilla korshoppet med den fladdriga flaggan bredvid. Sunnys öron lutade. Tess tittade dit hon ville gå—över regnbågen och mot klockan. "Vi kan göra det," sa hon till honom. "Jag är med dig." Hon räknade mjukt, "Ett, två. Ett, två."
Sunny tog ett modigt andetag. Axlarna lyfte. De hoppade det lilla hoppet med en popp! Flaggan fladde, men nu lät det som applåder. Tess skrattade högt.
De travade till klockan. Tess lutade sig och ringde den med ett ding!
Utanför ringen klappade Milo. Fröken Lärka strålade. "Vacker ridning," sa hon. "Ni lyssnade. Han lyssnade. Lagarbete."
Vid prisrailet gav en snäll domare Tess ett band färgen av solig lemonad. "För Bästa Partners," sa domaren. "Ni var smidiga och modiga."
Tess loopade bandet på Sunnys betsel. "Det matchar din man," sa hon till honom. Sunny knasade en morot och dunkade sin mjuka nos i hennes axel.
På vägen hem vilade Tess kinden på Sunnys varma hals. "Vi gjorde det," sa hon.
Sunny suckade en lycklig, fnysig suck. Klipp-klopp, klipp-klopp gick de, redo för nästa showdag och nästa lilla regnbåge att hoppa—tillsammans.
