Det var en gång en liten flicka vars mor och far hade dött. Hon var så fattig att hon inte längre hade någonstans att bo, och inte heller någon säng att sova i. Till slut hade hon inget mer än kläderna hon bar på sig och en bit bröd i handen som någon vänlig själ hade gett henne. Så begav hon sig framåt på sin väg.
Efter ett tag mötte hon en fattig man.
— Snälla du, ge mig något att äta, jag är så hungrig, sa mannen.
Flickan gav honom hela brödbiten.
— Varsågod, hoppas det hjälper mot hungern.
Sen kom ett barn som stönade och sa:
— Jag fryser så om huvudet. Kan du ge mig något att värma mitt huvud med?
Flickan tog av sin mössa och gav till barnet. Och när hon hade gått en bit till mötte hon ett annat barn som inte hade någon jacka och som frös. Så hon gav sin jacka till barnet. Och lite längre fram bad ett annat barn om hennes klänning, så hon gav bort sin klänning med. Till slut kom hon fram till en skog, och det hade redan blivit mörkt. Då kom ännu ett barn och frågade efter hennes underställ. Och flickan tänkte för sig själv att det var ju mörkt och ingen kunde se henne ändå, så hon gav bort sitt underställ till barnet.
Så stod hon där, utan någonting alls kvar, då det plötsligt började falla ner stjärnor från himlen, och stjärnorna var ingenting annat än skinande guldmynt. Och trots att hon just hade gett bort alla sina kläder stod hon nu där i en klänning av finaste linne. Flickan samlade ihop pengarna i klänningen, och var rik resten av sitt liv.
Slut