Pip och valpen

Pip var en ljusblå polisbil med ett blankt märke på sina dörrar. Hans ljus kunde blinka rött och blått som en glad dans. Officer Lina körde försiktigt och vinkade till alla. "God morgon, Solskensstan!" sa hon när de rullade nerför Huvudgatan.

Vid parken vagglade en liten grön skoter bredvid dem. Skotern hade en liten klocka som sa ting-ting. "Hej," sa skotern. "Jag är Grodd. Jag är ny här."

Pips motor spann. "Jag är Pip. Det här är officer Lina. Vi hjälper människor. Gillar du att hjälpa?"

Grodds klocka ringde mjukt. "Ja, men jag är liten. Tänk om jag inte kan?"

Officer Lina log. "Stora vänner och små vänner båda hjälper på sitt eget sätt."

Just då frasade radion. "Officer Lina, det här är torget. Valpen Nudel rymde nära blomståndet! Han är rädd och gömmer sig."

Pips ljus blinkade. Inte högt, inte skrämmande—bara en vänlig blinkning. "Vi går," sa han.

De svischade till torget. Luften doftade varma muffins från bagare Rosas affär. Rosa och gula blommor gjorde en regnbåge vid trottoaren. Folk gick åt sidan när de såg Pip. "Det är okej," ropade officer Lina vänligt. "Vi letar bara efter en liten valp."

Under blomståndet kikade en liten nos fram. Den vaggade och sniffade. En brun-och-vit valp med flopiga öron stirrade på dem med stora ögon.

"Nudel!" sa officer Lina. "Hej där, vän."

Nudel gav en liten gnällning och backade in i en smal lucka vid en grind.

Grodd kikade i luckan. "Jag kan passa där," viskade han. Han ringde klockan, ting-ting, väldigt mjukt. "Hej, Nudel. Jag är Grodd. Det är okej."

Pip höll ljusen på lågt så bilar visste att sakta ner. Han stängde av sirenen helt. "Vi är tysta och mjuka," sa han.

Bagare Rosa kom ut med ett litet kex. "För mod," sa hon. "Valpar gillar snacks."

Officer Lina hukade och la kexet vid kanten av luckan. "Jag står still. Grodd, kan du prata med Nudel? Pip, kan du bevaka gatan?"

"Ja!" brummade Pip. Han parkerade över trottoarkanten så ingen skulle rulla för nära. Han blinkade ljusen åt förarna och de log och väntade.

Grodd ringde klockan igen, ting-ting. "Du är säker," viskade han. "Vi är dina vänner. Kexet doftar gott."

Nudel sniffade. En tass kröp fram. Valpen slickade kexet, sen tog ett litet steg. Ännu ett steg. Grodd backade långsamt, som ett löv som flyter bort på en damm.

Just då rullade en studsig boll från lekplatsen. Nudel hoppade och rusade mot gatan.

"Jag har dig!" sa Pip. Han rullade försiktigt och gjorde en mjuk voop som en viskning och stannade vid kanten av vägen. Hans dörrar var en säker vägg. Bilar väntade. En cykel ringde en glad klocka.

Officer Lina sträckte ut sig med lugna händer. "Hej, Nudel. Du är okej." Hon plockade upp valpen. Nudels svans viftade så snabbt det var som en liten kvast.

En liten flicka med lockigt hår sprang fram med sin mormor. "Nudel!" skrek hon. "Tack!"

Nudel slickade officer Linas kind och sen Grodds styrstång. Grodd fnissade. "Det kittlar!"

"Lagarbete," nynnade Pip. "Stora och små. Höga och tysta."

Bagare Rosa kom ut med en skål vatten för Nudel och två klistermärken formade som guldstjärnor. "För Pip och Grodd," sa hon.

Officer Lina tryckte en stjärna på Pips huv. Hon fäste den andra på Grodds klocka. "Ni var modiga och snälla," sa hon. "Solskensstan har tur som har vänner som er."

De körde tillbaka nerför Huvudgatan tillsammans. Solen glittrade på Pips ljus. Grodd åkte bredvid honom och ringde, ting-ting, stolt och stadig.

"Pip?" frågade Grodd.

"Ja, vän?" sa Pip.

"Jag trodde att hjälpa betydde att vara stor," sa Grodd. "Men det betyder att vara där."

Pips motor spann. "Och vi är här," sa han, "tillsammans."

De rullade vidare, redo för nästa hallå, nästa vink och nästa lilla problem de kunde lösa som vänner.