Klöver och Rand

Klöver var en liten vit katt med ett grönfläckigt öga, som ett litet löv. Rand var en lång randkatt med en lång, ringad svans som kurvade som ett frågetecken. De bodde i ett ljust gult hus med en röd dörr och ett solljust trappsteg. De var bästa vänner.

"Låt oss utforska," sa Klöver varje morgon.

"Tillsammans," sa Rand och tryckte Klövers morrhår med sin mjuka tass.

En blåsig dag tumlade en drake in i deras gård. Den var formad som en fisk och glittrade blått. Snöret gled över gräset som en orm.

"Jaga fisken!" ropade Klöver.

Rand skrattade. "Försiktigt," påminde han henne.

De pat-pat-paddade efter draken, genom svischig klöver, under grinden och ut på Smörblomsgatan. Draken drog och fladdrade och kittlade deras nosar som om den ville leka tafatt. Den studsade förbi en trädgård, förbi ett bageri som luktade varma bullar och in i parken.

Under en bänk i parken hörde de ett litet "mi." En liten grå kattunge gömde sig där, hennes öron ryckte.

"Hej," sa Klöver och hukade sig lågt.

"Jag heter Prick," viskade kattungen. "Jag följde en fjäril och nu kan jag inte hitta min blå dörr." Hennes morrhår darrade. "Allt är för stort."

Rand satte sig så att hans ansikte var i nivå med Pricks. "Vi kan hjälpa," sa han. "Berätta vad du kommer ihåg."

Pricks ögon lyste. "Blå dörr. En dörrmatta med blommor. En klocka som går jingel-jing när man rör den."

Klövers svans svischade. "Äventyr och en jingel? Låt oss gå!"

"Sida vid sida," sa Rand. "Prick i mitten."

De gav sig av. Drakfisken skuttade längs, dess svans fastnade på en låg gren. Klöver lossade den försiktigt med försiktiga tassar. Rand pekade med sina morrhår mot en liten bro. Under sjöng ett band av vatten över stenar.

Prick kikade på bron. "Den är vinglig," pipade hon.

Klöver steg på brädorna. "Jag går först och visar dig att det inte är läskigt," sa hon och satte ner tassarna en-två-tre. "Lyssna. Den knarrar som en sömnig dörr!"

Rand gick på andra sidan av Prick. "Jag ska berätta ett skämt," sa han. "Vad säger fiskar när de är glada?"

Prick blinkade. "Vad?"

"Fen-tastiskt!" spann Rand. Prick fnissade, och de tre korsade tillsammans.

Bortom bron fyllde ljusa paraplyer marknaden. Folk pratade. En stor brun hund med vänliga ögon satt vid ett fruktstånd.

"Hej, Bongo," sa Rand. De hade träffat honom förut.

"Vov! Hej, Rand. Hej, Klöver," mullrade Bongo. Han snusade försiktigt. "Och vem är detta?"

"Jag heter Prick," sa Prick. "Jag hittar min blå dörr."

Bongo pekade med nosen. "Massor av blå dörrar i raden vid eken. Den med en fågelbord sjunger hela dagen. Den med blommdörrmattan luktar tvål."

"Tack," sa Klöver och Rand tillsammans.

De paddade mot eken. Blå dörrar stod i en prydlig rad, var och en med något speciellt. En hade ett litet fönster. En hade ett glänsande vred. En hade en dörrmatta täckt av målade prästkragar.

Prick snusade och vred sig. "Den där! Blomma matta!" Hon tryckte på den med sin tass. "Jingel-jing?"

Klöver sträckte sig upp och slog mot den lilla klockan. Jingel-jing!

Dörren öppnades, och en flicka med lockigt hår tittade ut. "Prick!" ropade hon och plockade upp kattungen i sina armar. Prick pipade ett glatt pip och nös mot hennes haka.

"Tack, modiga hjälpare," sa flickan. Hon band ett litet blått band runt Klövers hals och ett grönt band runt Rands. "För vänner," sa hon.

Klöver puffade upp med stolthet. Rands ögon gnistrade. Prick vinkade sin lilla tass från flickans axel. "Kom och lek igen!" mjauade hon.

På vägen hem drog drakfisken sig fri och susa mot himlen. Klöver hoppade och tryckte på den en gång, och den svävade högre, en ljus blå blinkning mot molnen. Rand tittade på den åka, sedan knuffade Klövers axel med sin.

"Vi hittade en ny vän eftersom vi var nyfikna," sa Klöver.

"Och vi fick hem henne eftersom vi var tillsammans," svarade Rand.

De travade tillbaka till det gula huset med den röda dörren och slog sig ner på det solljusa trappsteget. Banden fladdrade mjukt i brisen. På andra sidan gatan gick en klocka jingel-jing. Ett litet grått ansikte kikade från ett fönster och vinkade.

Klöver spann. Rand spann. Sida vid sida, svans mot svans, var de redo för nästa nyfikna dag.