Klöver och bandet

I en ljus grön äng samlades hjorden vid den stora, böjande pilen. Smörblommor nickade i brisen. Hovar dunka de mjukt. I dag var Banddragningen.

Bracken, den visa brunbruna ledaren, lyfte ett långt rött band med tänderna. Det lyste som en strimma av soluppgång. "Vi bär detta till bydalen," sa han. "Bind det vid välkomstgrinden, så kan paraden börja."

Klöver, en liten dappergrå häst med snabba öron och ett snabbare hjärta, steg fram. "Jag kan bära det," sa hon. Hennes svans svischade av nervositet och stolthet. Brackens ögon var vänliga. "Stadiga steg, lilla. Vi rider tillsammans."

Iväg gick de: Bracken framför, långa Sorrel bakom, milda Nässla vid sidan och Klöver i mitten med bandet loopat över hennes nacke. Fåglar sköt upp från gräset. En bäck pratad. Solen värmde deras ryggar.

De travade förbi en fläck med björnbär. Buskarna bar små krokar och ljusa bär som knappar. Klöver kikade på en blå trollslända som dansade över vattnet. Hon log åt den och glömde buskarna.

Hakning.

Bandet fastnade på en tagg. Klöver pipade och ryckte sig fri. En liten reva syntes, som en liten mun som sa "Åh!"

Klövers kinder kändes varma, även om hästar inte egentligen rodnar. Hon stoppade den rivna biten under resten av bandet. Hennes hjärta knackade, knack, knack. Nässla tittade över. "Allt bra, Klöver?"

"Ja," sa Klöver. Sedan mjukare, till sina egna hovar, "Tror jag."

De klättrade den sandiga sluttningen till åsen. Vind rusade över toppen och drog i manar och svansar. Den drog i bandet också.

Fladder, fladder.

Den rivna platsen fladdrade och vidgades. Klöver stannade. Hjorden bromsade med henne. Vinden föll tyst för ett andetag.

Klöver tog ett djupt snufs av klöverdoftad luft. "Bracken," sa hon. Hennes röst var liten men stadig. "Jag hakning bandet på ett törnebusk. Jag gömde det. Jag ville inte sakta ner oss. Jag är ledsen."

Hjorden stod stilla. En gräshoppa hoppade. Ett moln gled förbi.

Bracken gick tillbaka och rörde sin nos vid Klövers kind. "Tack för att du berättar för oss," sa han. "Sanning är en klar stig. Nu kan vi hjälpa."

Sorrel kikade på revan. "Den är inte för stor. Vi behöver en fix som kan flyga ner för kullen och fortfarande se storslaget ut."

Nässla flängde öronen mot fältet nedan. "Vilda blommor," sa hon. "Mjukt gräs också. Vi kan väva."

De travade ner till en äng av långt grönt och fläckar av färg. Klöver ställde försiktigt bandet i gräset. Hjorden klippte höga strån och plockade blommor med milda läppar—gula smörblommor, vita prästkragar, lila klöverhuvuden.

Nässla visade dem hur man vrider och flätar. Klöver tittade, sedan gick med. Över, under, dra. Revan försvann in i en ljus, flätad fläck. Bandet var längre nu och ännu vackrare, med små kronblad instoppade som leenden.

Klöver andades ut oron hon hade burit. Det kändes lätt, som ett löv som släpper taget om en kvist.

"Redo?" frågade Bracken.

"Redo," sa Klöver.

De galopperade vidare, hovar trummande, bandet strömmande rött och grönt och guld bakom dem. Över åsen, genom de viskande tallarna, över plankorna på bäckbron gick de.

Bydalen kom i sikte—målade staket, en grind med trähjärtan, barn som vinkade hattar, folk som klappade. "Här kommer hästarna!" ropade någon.

Klöver travade till välkomstgrinden. Hon lyfte huvudet högt. Nässla och Sorrel hjälpte till att binda bandet i en stolt rosett. Flätan lyste som en liten äng fångad i en röd kram.

"Den är vacker!" ropade ett barn. "Hur fick den blommor?"

Brackens ögon glittrade. "En god väg. Lite vind. Ärliga ord. Och smarta vänner," sa han.

Klöver lutade sig mot Nässla. "Jag var rädd," viskade hon. "Men att berätta för er kändes bättre än att dölja."

Nässla nös mot henne. "Sanning låter hjälp hitta dig," sa hon.

Klockan ringde. Musiken startade. Paraden rörde sig genom grinden, och bandet fladdrade stolt. Klöver travade bredvid Bracken med lätta steg och ett lätt hjärta, hjordens skratt som hovslag och sång.

På vägen hem tickade pilens löv deras ryggar som applåder. Klövers öron dansade. Hon skulle komma ihåg vindens drag, flätsningens vridn ing och hur stark en liten sanning kunde vara.