Fågel Fenix

H.C. Andersen
2,7
3 betyg
1 min

I paradisets lustgård, under kunskapens träd, fanns en rosenhäck. Där, i den första rosen, föddes en fågel, hans flykt var som ljusets, skön var hans färg, härlig hans sång.

Men då Eva plockade kunskapens frukt, då hon och Adam jagades bort från paradisets lustgård, föll från den straffande ängelns flammande svärd en gnista i fågelns bo och antände det. Fågeln dog i lågorna, men ur det röda ägget flög en ny, den enda, den alltid enda fågel Fenix. Sägnen förtäljer, att han bygger och bor i Arabien och var hundrade år bränner upp sig själv i sitt bo, och att en ny Fenix, den enda i världen, flyger ut ur det röda ägget.

Fågeln fladdrar omkring oss, snabb som ljuset, med vackra färger, och härlig sång. Då mamman sitter vid barnets vagga, är han vid huvudkudden och slår med vingarna en gloria kring barnets huvud. Han flyger genom glädjens rum, och det är solglans där inne, det doftar av violer.

Men fågel Fenix är inte enbart Arabiens fågel. Han svävar i norrskensflammor på Lapplands isslätter. Han hoppar bland de gula blommorna under Grönlands korta sommar. Under Faluns kopparklippor och i Englands kolgruvor flyger han, som en fjäril med stoft på vingen, över psalmboken i den fromma arbetarens händer. Han seglar på blombladet ned för flodens heliga vatten, och flickans ögon lyser vid hans åsyn.

Fågel Fenix! Känner du inte igen honom, paradisets fågel, sångens heliga svan? På kärran satt han som en sladdrande korp och slog med de svarta dräggbesmorda vingarna. Över Islands harpa gled svanens röda, klingande näbb. På poetens skuldra satt han som en korp och viskade honom i örat: odödlighet. Han flög vid sångarfesten genom riddarsalen.

Fågel Fenix! Känner du inte igen honom? Han sjöng för dig nationalsången, och du kysste fjädern, som föll från hans vinge. Han kom i paradisglans, och du vände dig kanske bort mot sparven, som satt med bokguld på vingarna.

Paradisets fågel, förnyad varje århundrade, född i lågor, död i lågor, din bild, infattad i guld, hänger i de rikas salar. Själv flyger du ofta vilsen och ensam — en sägen blott: Fågel Fenix i Arabien!

I paradisets lustgård, då du föddes under kunskapens träd, i den första rosen, kysste dig vår herre och gav dig ditt rätta namn — Poesin.

Slut

Ditt betyg

Mer av H.C. Andersen