Det ärliga målet

En ljus lördag ställde sig Daisy Dragons upp på den gröna, gräsiga planen. Kalkstrecken var färska och vita. Orange koner stod som små berg. Gymnastikskor gnisslade. En vänlig hund som hette Nuddel viftade på svansen vid staketet.

Lina drog åt sina ljusgröna skosnören. Hon var liten och snabb. Max drog på sina prickiga målvaktshandskar. Priyas flätor studsade när hon hoppade. Omar bar det orange kaptensbandet och log mot alla. Tränare Rosa blåste i visselpipan och tippade på kepsen.

"Vi passar, vi delar, vi bryr oss," sa tränare Rosa.

"Vi spelar rättvist!" skrek laget tillbaka och knackade skorna tillsammans.

De skakade hand med Blå Bina, ett lag i randiga blå tröjor. "Lycka till," sa en lång spelare som hette Jade.

"Ha kul," svarade Lina, och magen fladdrade av lyckliga nervkittlingar.

Matchen började med en spark och ett jubel. Stövlar dunkade bollen. Gräset doftade sött. Priya svischade längs sidan som en snabb drake. Hon passade till Lina. Lina dribblade, tapp-tapp, tapp-tapp, förbi två livliga Bin.

"Kör, Lina!" ropade Omar.

Lina sprang mot målet. Bollen studsade högt. Lina sträckte benet, men bollen poppade upp och borstade fingrarna—bara en liten duns. Den föll till hennes fot och hon sparkade. Omar tryckte bollen i nätet.

"Mål!" skrek alla. Daisy Dragons dansade. Max hjulåde. Nuddel skällde. Tränare Rosa blåste i visselpipan och pekade på mittcirkeln.

Men Lina stirrade på sina händer. Hon kände en stickig känsla i bröstet. Hennes fingrar mindes den mjuka, lilla tryck

ingen.

Hon tittade på den jublande publiken. Hon tittade på Omar, som redan high-fivade henne. Hjärtat gick bunk-bunk. Lina tog ett andetag.

Hon gick till tränare Rosa och drog i ärmen. "Tränare," sa Lina med liten men stadig röst, "bollen rörde min hand innan målet. Det var en olyck

a."

Tränare Rosa knäböjde så ögonen var i nivå med Linas. "Tack för att du berättar," sa hon mjukt. "I fotboll betyder det inget mål. Frispark för Blå Bina."

Planen blev tyst ett kort ögonblick. Linas kinder kändes varma. Sen la Max sin prickiga hand på hennes axel. "Bra beslut, Lina," sa han.

Priya flinade. "Vi får ett till. Låt oss spela!"

Omar gav Lina en tumme upp. "Jag är stolt över dig."

Jade från Blå Bina trippade fram och höll ut en knytnäve. "Det var modigt. Knogknuff?"

Lina knuffade knogar och kände den stickiga känslan flyta bort som ett litet moln. Bröstet kändes lätt, som om någon öppnade ett fönster och släppte in solsken.

Spelet rullade vidare. Bina svischade och surrade. Jade tog ett starkt skott, men Max fångade det med en mjuk duns. "Snyggt räddning!" skrek tränare Rosa.

Priya rusade längs sidan igen. Hon passade till Lina, som passade till Omar. Bollen zoomade precis utanför.

Senare gled bollen nära linjen. Det var svårt att se vem som rörde den sist. Domarens visselpipa höll sig tyst. Jade lyfte handen. "Blå Bina rörde den sist," ropade hon. "Deras inkast."

Tränare Rosa nickade. "Inkast för Dragons."

Lina tittade på Jade och log. Jade log tillbaka. Matchen kändes vänlig och stark, som en god handskakning.

Med bara några minuter kvar kastade Priya bollen till Lina. Lina fångade den med foten. Hon tittade upp. Omar var öppen. Hon passade. Omar sparkade och bollen gled in i hörnet av målet—inga händer, inga dunsar, bara rent och klart.

"Mål!" jublade alla, båda lagen nickade. Blå Bina svarade med ett snabbt mål själva, och matchen slutade 1–1.

Båda lagen floppade på det svala gräset, andades tungt, flinade brett. Tränare Rosa delade ut apelsinskivor som droppade söt juice på fingrarna.

"Det var kul," sa Priya.

"Det var ärligt," la Max till och kastade ett apelsinskal i tunnan.

Tränare Rosa tittade på Lina. "Hur känns det?"

Lina vickade tårna i sina ljusgröna skosnören. "Jag känner som om jag tog en sten ur skon," sa hon. "Bättre."

Jade vinkade när Blå Bina packade ihop. "Ses nästa match!"

"Ses!" ropade Daisy Dragons. Lina vinkade tillbaka, handen lätt som ett löv. Planen glimmade i solen och kalkstrecken såg extra ljusa ut. De hade spelat hårt. De hade spelat rättvist. Och det kändes som en vinst.