Den försvunna väskan

På Maple Street var luften ljus och livlig. Musik studsade från gårdfesten, och färgglada kritteckningar täckte trottoaren.

En ambulans rullade in, blank och prydlig. Dess lampor blinkade i solen. Ambulanssjukvårdarna Jade och Marco vinkade från de öppna dörrarna. De hade lugna leenden och snabba, försiktiga händer.

Tessa, som älskade pussel, drog sin lillebror Niko mot ambulansen. Hon gillade de mjuka pipljuden inuti och de prydliga hyllorna fulla av hjälpsamma saker. Hon gillade hur Jade och Marco talade med vänliga, lugna röster.

"Vill ni se vår Tröstväska?" frågade Jade. "Den innehåller saker som hjälper oroliga barn att känna sig modiga. Klistermärken, en liten nalle som heter Button, och såpbubblor."

Jade sträckte sig efter en mjuk blå väska. Hennes hand mötte tomt utrymme.

Hennes ögonbryn bildade en mild fråga. "Hmm. Var tog den vägen? Marco, Tröstväskan är borta."

En försvunnen väska! Tessas ögon glittrade. Ett mysterium.

Niko pekade på ambulanstrappan. "Stjärna!" Ett litet guldklistermärke lyste på metallen.

Jade nickade. "Ledtråd nummer ett."

De tittade sig omkring på festen. Folk skrattade vid lemonadståndet. En radio spelade en glad låt. En vänlig hund viftade nära bageriteltet. På andra sidan gräset sprutade plaskdammen små regnbågar.

"Om väskan gick iväg, åt vilket håll gick den?" frågade Marco leende.

Tessa hukade sig. På marken låg ytterligare en guldstjärna, sedan en till, som en liten stig. "Den här vägen!" sa hon. Klistermärkesspåret ledde dem mot lemonadståndet.

Vid en hög pappsmuggar hittade Tessa en såpbubbelstav med hala droppar på spetsen. "Ledtråd nummer två," sa hon. "Såpbubblor. Väskan har såpbubblor."

Niko skrattade. "Poff, poff!"

De följde våta fläckar till bageriteltet. Smulor täckte bordet. En blå rem ringlade under en stolsben, som om en väska hade strukit förbi.

"Ledtråd nummer tre," sa Marco. Han knackade på remmen. "Vår väska är blå."

Just då hördes ett litet rop från plaskdammen. En liten pojke hade halkat. Han satt på marken, förvånad, med ett rött skrubbsår på knät.

Jade rörde sig snabbt men försiktigt. "Vi kan hjälpa här direkt," sa hon till pojken och hans pappa. "Ett stort andetag in. Ett stort andetag ut. Precis så." Hon tvättade knät med svalt vatten från sin flaska. Pojken knep ihop ögonen.

"Jag önskar att vi hade Tröstväskan," sa Jade mjukt till Tessa. "Button-nallen är så bra på modiga kramar."

Tessa stod rakare. "Vi hittar den snabbt."

Hon tittade åt vänster, sedan åt höger. Hon lyssnade. Någonstans i närheten hördes ett pipigt tut-ljud, snabbt och lekfullt, som en gummianka. "Ledtråd nummer fyra!" viskade hon. "Väskan har en pipande leksak."

Ljudet kom från bakom bageriteltet. Tessa kikade runt hörnet.

Där satt Benny, bageriets hund, mjuk som en limpa och dubbelt så vigglig. Han var väldigt nöjd med sig själv. En blå väska låg vid hans tassar, och i munnen höll han en gul anka som pipade när han tuggade.

Niko klappade händerna. "Benny hittade den!"

"Benny lånade den," sa Tessa. Hon kom ihåg hur hennes lärare fick klassens marsvin att byta en kloss mot en morot. Byten fungerade bättre än att ta.

Tessa höll fram såpbubbelstaven. "Hej, Benny," sa hon med varm röst. "Vill du ha såpbubblor?"

Bennys öron spetsade till. Han sniffade. Jade skakade en liten flaska såpbubbelvätska från väskan. Marco, som kunde hundar, hukade sig lågt och stilla. "Sitt, kompis," sa han.

Benny satte sig. Tessa blåste en mjuk såpbubbla. Den svävade som en blank såpballong. Benny tittade, ögonen stora. Ankan pipade en gång till när han öppnade munnen för att följa såpbubblan.

Plopp! Ankan trillade ner. Jade tog upp den blå väskan.

"Bra hund," sa Marco och kliade Benny på hakan. "Tack för ledtråden." Han gav Benny ett litet hundgodis från fickan. Bennys svans dunkade som en glad trumma.

De skyndade tillbaka till plaskdammen. Jade knäböjde vid pojken. "Jag har med Button," sa hon och höll fram den lilla nallen. Pojken kramade om den. Marco strök på salva och tryckte fast ett fyrkantigt plåster med en guldstjärna. Niko blåste såpbubblor som poppade i vinden.

Pojkens tårar avtog. Han tog ett stort andetag in och ett stort andetag ut. "Jag är okej," sa han, förvånad.

Jade log mot Tessa. "Mysterium löst. Vän hjälpt." Hon satte ett glänsande klistermärke på Tessas tröja. Det stod JR. HJÄLPARE i klara bokstäver.

"Hur visste du var du skulle leta?" frågade pojkens pappa.

Tessa räknade på fingrarna. "Klistermärken bildade en stig. Såpbubblor visade vägen. En blå rem berättade färgen, och ett pip sa vem. Benny gillar pipiga leksaker!"

Musiken startade igen. Jade och Marco visade barnen de mjuka pipljuden från hjärtmonitorn och hur båren rullade så mjukt. De övade ett pussel tillsammans: "Vilket ljud gör vi så att bilar flyttar sig åt sidan?"

Folk ropade tillbaka, skrattande tillsammans, "Uuuu-uuuu! Bana väg!"

Ambulansens lampor blinkade en gång, vänliga och klara. Tessa tittade på den blå väskan, säker på sin krok, och på Button instoppad inuti. Hon kände sig varm och lätt.

Mysterium löst. Hjälpare hjälpte. Maple Street dansade vidare.