Den försvinnande trollstaven

Morgonen målade varma fyrkanter av ljus över trollkarlen Brambels kök i den klara staden Willowbright. Lila, en liten trollkarl-under-utbildning med en regnbågshalsduk, stod på tå för att sniffa på de lövformade kakorna som svalnade på bordet. Hennes vän Sprig, en grön groda i en fingerborgshat, blinkade ett blankt öga.

"Idag är det Bubbelparaden!" sjöng Lila.

Trollkarlen Brambel virvlade mot en hylla. "Och vi behöver min trollstav för att poppa bubblor till blommor! Var la jag..." Han sträckte sig. Han klappade på fickorna. Han kikade under en skål. "Åh ättikssalt. Min trollstav har försvunnit!"

Lilas ögon blev klara. "Ett mysterium," viskade hon. Hon pressade händerna ihop och talade en liten hjälparbesvärjelse. "Ledtråd, gömma dig inte. Visa din glans." En vänlig rysning av magi rullade genom rummet, och svaga gnistor lyste på golvet.

Sprig pekade. "Titta! Blå strössel."

Ett kurvigt spår av blått sockerdam ledde från kakfatet till den Sjungande Tekoppen. Tekoppen nynnade en liten melodi. "Ting-ting-tong! Trollstaven dansade förbi här," klingade den. "Den knackade tre gånger på mitt tefat." Tekoppen gick: "KNACK. KNACK. KNACK."

"Tre knack," upprepade Lila och nickade. Hon stoppade den ledtråden i sitt sinne.

De följde gnistorna förbi Fnisskudden, som vigglade när de klev på den. "Något kittligt gled över mig," fnissade mattan. "Det luktade citron!"

Sprig hoppade till en liten pöl prickad över golvet. "Lemonaddroppar," kvakade han efter en delikat slick. "En, två, tre droppar. Igen tre!"

Just då vaknade tavlan på väggen och skrev helt själv. Snirkliga bokstäver växte som vinrankor:

Jag har ett ansikte och händer som aldrig klappar. Hitta mig där runda löv tickar-tackar och tar tupplur.

Sprig lättade på fingerborgshatten. "Ett ansikte och händer?"

Lila flinade. "En klocka! Och tick-tack. Trollkarlen Brambels klockbuske är i trädgården—den som är klippt som en stor rund klocka med lövnummer!"

Ut gick de, förbi kålen som sjöng bas och kvasten som snarkade i hörnet. Trädgården andades ut doften av våt jord och mynta. I mitten stod klockbusken, rund och prydlig, med blanka löv formade som siffror. Snäckor dinglande som klockor.

"Lyssna," viskade Lila.

Från busken kom det mjukaste fnisset. En kvist? Nej. Ett virvlande spänstigt trä som kikade fram från ett bo av garn vid lövet format som siffran tre.

Sprig studsade. "Tre igen!"

Lila knäböjde. "Hej, trollstav," sa hon vänligt. "Bubbelparaden är snart. Vi behöver dig." Hon höll fram händerna och talade en mild ramsa, inte bestämmande, bara söt som honung-te.

"Lilla trollstav, modig och klar, Kom med, gömma dig inte från ljus. Vi gör blommor av bubbleringar, Säker och varm i försiktiga händer."

Trollstaven vigglade. Den glimmade. Sedan zippade den in i Lilas händer med ett glatt surr.

Trollkarlen Brambel klappade. "Där är du! Varför sprang du iväg, din nudel?"

Trollstaven virvlade i en liten bugning och ritade en gnistrande bild i luften: en stor folkmassa, mycket ljud, en tilltrasslad hatt, för mycket fuffens. Sedan ritade den en liten kudde.

"Åh," sa Lila mjukt. "Du ville ta en lugn tupplur." Hon klappade garnboet. "Nästa gång, lämna oss en lapp."

Inne igen satte Lila trollstaven på bordet medan hon knöt halsduken tätt. Den Sjungande Tekoppen nynnade en marsch. Kvasten skakade av sig snarket. Trollkarlen Brambel blinkade. "Detektiv Lila, fall avslutat. Bubbelparad, öppna!"

På stadens torg viftade Lila och trollkarlen Brambel med trollstaven tillsammans. Bubblor puffades till bin som surrarde utan att sticka, pöl-ankor som vagglade och poppade och höga tulpaner som svajjade och luktade citronkakor. Sprig red en bubbelfisk över luften, skrattande tills han hickade.

När den sista bubblan drev bort viskade Lila till trollstaven: "Tack för att du kom tillbaka."

Trollstaven ströade tre små ljusstjärnor—en, två, tre—rakt ner i Lilas ficka, där de lyste som tysta hemliga leenden.

"Ytterligare ett mysterium löst," kvakade Sprig. "Och kakor över."

Lila flinade. "Perfekt."