Bandspåret

Pip räven och Fern räven älskade pussel. De hade ett litet tält gjort av filtar och pinnar. En kartongskyltn sa: SNIFF-OCH-TÄNK-KLUBBEN. Inuti stod en korg, ett förstoringsglas och en anteckningsbok täckt med lövklistermärken.

En blåsig morgon skyndade fru Mullvad förbi och viftade med tassarna. "Å, nej! Å, nej! Mitt stora blå band är borta!" grät hon. "Jag hängde det på staketet för Trädgårdsparaden. Nu är det försvunnet!"

Pips öron spetsade till. Ferns svans svischade. "Ett mysterium," viskade Pip. "Ja," sa Fern, "vi hjälper till."

De trippade till staketet. "Ledtrådsnosar på," sa Pip. Han sniffade på stolparna. Fern tittade noga längs marken. "Titta," sa Fern. "En fjäder." Den var liten och blanksvart, med en liten vit spets.

Pip hittade också något. En tråd av blått band hade fastnat på en taggig kvist. Det fladdrade som en liten våg. "Bandet gick åt det här hållet," sa han.

De följde de blå trådbitarna längs stigen. Solen fick löven att lysa som gröna lampor. Fåglar tjattrade. Någonstans långt borta knock-knock-knockade en hackspett.

Vid en lerig fläck stannade Fern. "Spår," sa hon. Det fanns avtryck som små gaffelformer, hopp-hopp, hopp-hopp, sedan en glidning. Pip kisade. "Inte ekorre. Inte kanin. Vem gör gaffelspår?" frågade han.

Grävling Borste klampade upp med en korg med rovor. "Morgon, detektiver," brummade han. Han tittade på leran. "De där ser ut som fågeltår. Jag hörde ett tchack-tchack just innan något blankt svepte förbi mig."

"Tchack-tchack," viskade Pip. Han knackade på anteckningsboken. "En fågel tog det."

Fern pekade framåt. "Fler ledtrådar!" En flaskkapsyl låg i gräset, sedan en knapp, sedan en bit folie. "Blanka saker," sa hon. "Vem gillar blanka saker?"

Pip och Fern tittade på varandra. Tillsammans viskade de: "Skata."

Spåret ledde till Videbron. På räcket var en blå tråd knuten i en konstig knut—över, under, över. Fern kopierade den med tassarna. "Krångligt," sa hon. "Någon försökte knyta upp det."

Bortom bron stod en hög ek med ett bo gömt högt mellan grenarna. Boet glittrade med småsaker—snäckor, kvistar, en kula och en sked som blinkade i ljuset. En skata hoppade längs kanten, svansen flaxande.

"Hallå!" ropade Pip. "Vi är Sniff-och-Tänk-klubben. Hittade du ett band?"

Skatan lutade huvudet. "Hittade en himmelsträng," sa han. "Blå och vacker. Den sjöng i vinden. Jag lånade den till mitt bo."

Fern log. "Den är vacker. Men fru Mullvad behöver den till Trädgårdsparaden."

Skatan tittade ner. "Hmm. Det visste jag inte. Jag gillar saker som glittrar och svischer. Jag tänkte göra en rosett."

Pip tittade upp på det höga boet. "Om vi gör en plan, kan vi få ner det?"

"Vi kan göra en stege," sa Fern. Hon ropade: "Tilda!" Tilda Sköldpadda rullade över med sin lilla kärra. Fern och Pip staplade tomma bärlådor från kärran, plipp-plopp, till en stadig pall. Grävling Borste höll den stadigt.

"Jag reder upp det," sa skatan. Han drog och trixade. "Över, under, över," kvittrade han och kopierade knuten han gjort. Bandet gled fritt som en å.

Ner flöt det. Pip fångade ena änden. Fern fångade den andra. "Tack," sa de tillsammans.

Skatan fluffade sina fjädrar. "Nästa gång frågar jag. Får jag behålla den här blanka knappen istället?"

"Ja," sa Fern. Pip nickade. "Knappar är perfekta för ditt bo."

Tillbaka vid staketet torkade fru Mullvad ögonen. "Mitt band!" pipade hon. "Hur gjorde ni?"

"Vi följde ledtrådar," sa Pip. "En fjäder, gaffelspår och blanka saker."

"Och en knut," tillade Fern. "Över, under, över."

Fru Mullvad knöt bandet i en stor klar rosett. Alla klappade. Trädgårdsparaden kunde börja! Morötter på rad, rovor på hjul, rödbetblad viftande som små flaggor—iväg gick de, trullande längs stigen.

Pip och Fern återvände till sitt tält. Pip skrev i anteckningsboken: FALL AVSLUTAT: BANDSPÅRET. Fern ritade en fjäder och tre gaffelspår. Hon ritade en knapp med ett leende.

Skatan svepte förbi och släppte en ny skylt på deras filt: SNIFF-OCH-TÄNK-KLUBBEN—VÄNNER VÄLKOMNA.

Pip flinade. "Ytterligare ett mysterium löst," sa han.

Fern lyssnade på det glada tchack-tchack i träden och paradmusiken i gränden. "Och fler kommer," sa hon och stoppade tillbaka förstoringsglaset i korgen.